Igår var det 2 månader sedan senaste besöket hos fysioterapeuten. Detta pga han var tvungen att ställa in senaste bokningen. Sånt händer. Men det gjorde det extra spännande och nervöst inför gårdagen. Så pass som jag pressat och belastat honom nu så trodde jag att hans kropp skulle vara en mindre katastrofzon trots att jag tyckt att han sett fin ut. När vi kommer tid rabblar jag upp allt vi sysselsatt oss med så han skulle få en uppfattning om vilken belastning han utsatts för. Lydnadsträning, spårträning, tävling, simning, cykling, backträning. Sen tittar han på honom lite och säger "vilken fin form han är i. Jag tror matte blivit smalare också". Hahaha. "Ja", sa jag, "det blev mycket stilla sittande förra året men nu är vi på g igen". Han fick lägga sig själv på bordet, på så sätt slipper vi bråka det första vi gör, och så började vi gå igenom höger sida. Den sida vi haft så mycket krångel med. Och han hittar absolut ingenting. Vilken jävla lättnad. Äntligen!! På vänster fast det tre ställen, ett vid skuldran och två vid typ låret. Förmodligen pga cyklingen och den op hasen. Han mjukade upp och är jag bara duktig på att underhålla nu så ska det inte vara något problem. Han sa att han hade inte trott att Elvis skulle palla att cykla överhuvudtaget, så han var väldigt positiv överaskad att han var så fin ändå. Nu jäklar är vi på g och ska ba köra!!! Inge mer skit nu!!! 6 veckor till nästa tid och då ska han va biff och helt ua.