Vi har inte gått och dött. Jag har jobbat kvällar, nätter och helger, vi har flyttat till en större lägenhet, jag har fått en ny (fast) tjänst och jag har varit utan både min egen dator samt internet. Sen har jag helt enkelt inte känt mig motiverad till att vara aktiv. Det är så många känslor i spel just nu. Vi har inte lyckats komma tillbaka till lydnadsplanen efter operationen och det tär på mig. Jag har fastnat. Jag vet inte hur jag ska få tillbaka honom.

Men i och med det här nya året, och att jag fått bättre självkännedom, så ska vi satsa stenhårt från och med nu så vi är redo i sommar. Det finns inget alternativ. Vi SKA upp på tävlingsplanen. Så är det bara!