Äntligen har snön i Kullaskogen tinat bort så jag och Jamila var ivriga på att lägga spår igår. Elvis fick ett 800m med typ 10-11 apporter. Medan spåren låg så körde vi lite upplet. Elvis först ut. Jamila presenterade ett nyckellås, en mattbit, en petflaska och en träkloss för honom innan hon gick och la ut de fyra föremålen. Jag skickar Elvis (och tänk nu på att han inte varit lös på 4 månader), han hittar pet-flaskan rätt fort, dundrar in med den till matte. Sen ställer jag upp honom och skickar en gång till. Aldrig tidigare har det gått att skicka honom efter varandra utan ytterligare retning. Men han studsade ut i en rasande fart och det tog inte lång tid innan han kom in med mattbiten. Jag ställer upp honom för tredje skicket, han är taggad, springer ut. 4 meter ungefär, innan han stannar och tittar på mig. Jag lät han hållas och efter en stund stacka han iväg. Yrade runt runt. Fick vittring på en av snitslarna som markerade rutan, haha. Vandrade runt där och vindade och hade sig och kunde liksom inte släppa den i tanken. Till slut började han klättra efter den så jag hejjade på honom och då slet han ner den och kom in jätteglad!!! Där slutade vi, haha. Men sista skicket tog tiiiid. Han hann med många varv runt rutan.

Därefter fick han vila medan Milas körde upplet. Sen gick vi på spåret. Första skogsspåret för i år. Tog det jättefint och satte fart. Plockade de 3 första apporterna med glädje. Sen snurrade vi bara runt i vad kändes som en kvart säkert. Han tog ytterliggare en pinne och där vek vi av från spåret och gick tillbaka. Så fick han sitta i bilen och vila medan Milas gick sitt. Sen tog vi upp det igen där vi vek av men han snurrade bara runt i säkert 20 minuter. Så jag gav upp. Fick lämna de sista 6 apporterna ute i skogen. Vi var nog lite överabitiösa och uppspelta och tänkte inte på att de vilat några månader nu.