Jag har fått den uppfattningen om att rottisar ofta är väldigt matglada, och till och med glupska. Men när min lille kille får någonting som han inte provat förut, så tar han tid på sig att smaka, utvärdera och verkligen checka av så att det både smakar gott och inte är giftigt eller dylikt. Får han till exempel en godis av mig (sån där liten röd apa) så smakar han på den och spottar ut den 5 gånger, innan den blir ligganes på golvet och tillslut slukas av dammsugaren. Köttbitar är likadant. Får han smaka när jag lagar mat eller sitter och äter, så ska det först slickas på och spottas ut femton gånger innan han tillslut sväljer skiten. Så igår, när han fick en älgklöv av fd dagmatten, blev jag inte speciellt förvånad när han gick fram, snusade på pälsen och sedan backade och satte sig hos mig och tryckte medan han blängde på klöven. Det tog en jäkla tid innan han tillslut började bita lite försiktigt på den. Men helt plötsligt när snoken kom lite för nära pälsen så blev den farlig igen.