I tisdags fick vi fint sällskap med oss ut i skogen. En vän till mig var lite nyfiken på hur spårningen går till. För att han skulle få bäst upppfattning så fick han lägga spåret själv med "lätta" instruktioner av mig. Det kan bli mycket att komma ihåg på en gång för en person som knappt hört talas om spår innan, men det brukar gå bra. Och det gjorde det även denna gång. Jag tycker det är ett ypperligt träningstillfälle för mig och Elvis att gå ett spår av en ny person, samt någon som är väldigt grön på det för då vet man aldrig hur det kan se ut, haha. Medan spåret gottade sig körde vi lite upplet och så passade jag på att utnyttja min vän för lite budföring. Trodde att Elvis skulle ha glömt bort hela grejen eftersom vi inte gjort det sedan innan operationen i somras men han sprang jättefint på kommandona. När det var dags att ta spåret var han lite trött i bollen men han plockade upp det klockrent och jag och min vän var 15m bak i snöret och surrade om allt mellan himmel och jord medan Elvis jobbade på för fulla muggar. Helt underbar jäkla hund. Han löser allt själv. Jag behöver inte ens tänka på vad han göra där fram liksom. Okej, han gick över två apporter på raken så på den andra fick jag visa honom att vi ska visst markera apporterna även idag, så sen tog han resten fint. På slutet, spåret var ca 600m, så var han dötrött och pausade för att käka pinne, men avslutade sen klockrent.