Vi kom hem strax innan 02 inatt och är vid gott mod trots omständigheterna. Jag är SÅ glad att det blev så att vi åkte till Krister Julinder, även om det tog några veckor extra. Efter att ha gått in och kollat med kamera i lederna kunde det konstateras att han hade ocd i hö armbågsled och vä hasled. Vilket inte förvånade mig det minsta men så klart inte en rolig diagnos att få. Han opererades på en gång, det i hasen hade dock läkt ut av sig själv och inte lett till så stora skador så där putsade han mest till det. Jag sa till Krister att han är en tävlingshund, och fick en god prognos tillbaka. Det finns inga som helst anledningar till varför han inte skulle bli 100% återställd. Och han tyckte inte vi behövde någon speciell rehab heller(..?). Det kommer jag dock att trotsa, och gå till vår fysioterapeut för att lägga upp ett schema tillsammans. Jag tänker mig mycket skritt i blåbärsris samt sim. Vi kommer ta det MYCKET lugnt med rebahen och bara koncentrera oss på det hela hösten och vintern. Så kommer vi komma tillbaka starkare än någonsin i vår! 

Så vill jag tacka min underbara familj som ställer upp till 120% i vått och torrt!! Och min underbara vän som stöttat och skämt bort både mig och Elvis hela helgen. Utan er vet jag inte vad jag gjort!

Nu ska vi bara mysa och rå om varandra i några dagar!!