Det har varit tomt här på senaste tiden för att jag har varit väldigt trött, ledsen och frustrerad. Det känns som att ingenting jag gör räcker till. Jag har verkligen kämpat, och slitit, ryckt mig själv i håret och använt alla resurser jag har. För att Elvis ska må bra. Och ändå blir det så här. Vad gör jag för fel? Kan inte någon bara säga till mig, vad jag ska göra, för att allt ska blir bra. Så gör jag det!

Men jag vägrar ge upp hoppet. Elvis är mitt allt!!! Jag vet inte hur jag skulle kunna få mitt liv att fungera utan honom. Därför kommer jag att vara positiv, njuta av varje sekund vi är tillsammans och hoppas, och be till gudarna, att allting blir bra i slutändan. Det spelar ingen roll vad jag måste göra för att se till att det blir så.