Under dessa två veckor har vi hunnit varit och spåra två gånger. Vill inte hålla på för mycket så en gång i veckan tycker jag är lagomt. Då kan vi köra ett lite längre spår och så tar jag bort en av dagens promenader istället. Båda gånger har vi varit med fd hundvakten Jamila och hennes två rottisgrabbar Bosse och Milas. Jag måste bara säga att Elvis spårar Jamila så sjukt jävla bra (han kanske hoppas på att få följa med henne hem om han gör ett bra jobb). Tar alla apporter klockrent och vinklarna och allting. Har verkligen ingenting att klaga på förutom pinkeriet i spåret (han har inte ro att pinka innan för han letar bara efter spåret) samt att han nu senaste gången gick fram som en jävla bulldozer. Efter att han klivit rakt över andra apporten stannade jag honom och försökte lugna ner honom innan jag släppte på honom igen. Och då gick det lite bättre. Lite mer samlad, lite långsammare tempo och resterande apporter in. Vilken jävla spårstjärna!!!