Jag vill bara ha ett liv igen. Vill ha en egen lägenhet. Gå naken när jag känner för det. Kunna laga mat och diska utan att det är en två veckor gammal diskhög som gör det omöjligt. Börja träna. Bjuda hem folk. Kunna ta cykeln för att hälsa på mina vänner. Jag är less på att leva i den här smutsen. Gå med en allergi utan att själv få ut något av det.
Egentligen ville jag bara skrika i ditt öra, att du måste komma hit, och hålla om mig. Skrika till dig att jag inte orkar mer.
-
När han inte hör av sig känns det som att han undviker mig. Att han gjort någonting, som han försöker undvika att berätta. Jag är så glad för honom, att han träffar sina vänner. Men jag är så jävla rädd varje gång. Ligger vaken och tankarna snurrar i huvudet. För jag vet att det bara krävs ett glas för mycket, sen tappas kontrollen. Och då finns inga hämningar.